Arkiv

Sök

tisdag 5 september 2017

Vemodet

Ska vi prata lite om mitt höstvemod?

I början på juni skrev jag min sista tenta i nationalekonomi och firade sommarens ankomst med kompisar i parken. Solen sken och vi pratade lyckligt om hur skönt det var att terminen var över, och hur lång tid av ledighet vi hade framför oss. Vi grillade och sjöng "Den blomstertid nu kommer" för stämningens skull.

En månad senare träffades vi i samma park och åt picknick tillsammans. Det var början på juli och vi skrattade åt hur snabbt den första månaden gått, men än var det ju långt kvar till hösten. Vi drack vin och skålade, pratade om sommarjobb och resplaner. Jämförde solbränna och pratade om vädret som inte levererat som önskat.

Ännu några veckor senare, när juli precis skulle övergå i augusti sågs vi igen. Denna gång på en uteservering där vi drack billiga mojitos och värmde oss under infravärmen. Vi pratade om hur trist det var att vi alla tre bar långbyxor och jacka, eftersom vädret inte bjöd in till annat. Ännu en månad hade gått och vi började skymta hösten där borta, inte riktigt där än, men inte heller särskilt långt borta.

Sedan åkte jag utomlands. En fantastisk seglarvecka i Kroatiska skärgården och ytterligare 5 dagars vila på Brac med Erik. Sol, värme, goda middagar och vinkvällar. Böcker, sällskap, frukostbuffé och korsord. Semester. När jag är på semester är det som att jag slappnar av så mycket att jag glömmer bort att jag kommer behöva åka hem till slut. En del personer har hemlängtan, det har jag aldrig haft. En del känner sig klara med vissa resmål och kan "lika gärna komma hem" när hemresedagen närmar sig, det har jag aldrig känt.

Så kom vi hem ändå. Till ett ganska kyligt, grått Sverige som inte direkt levererade sensommar och inbjudande mellansäsong. Jag är inte så bra på att hantera sånt. Blir genast lite skör och mörk. Besviken på något som jag inte kan rå på, som inte är någons fel. Inte mitt bästa personlighetsdrag.

Nu är det visserligen ett tag sedan vi kom hem, jag börjar komma in i vardagslunken och skolan har dragit igång. Men än sitter lite av vemodet i. En känsla av allt jag inte hann; att jag inte badat tillräckligt, att jag inte träffat alla jag vill träffa, att jag inte loppisfyndat eller hunnit plocka hallon.

Jag är inte så bra på häftiga övergångar. Jag vill hinna vänja mig och strykas medhårs. Jag vill ha några dagar av sensommarvärme, så jag kan ta ett sista dopp och hinna ikapp tanken på att hösten är här nu. Det roligaste är att det är samma visa varje år, men jag förtränger det liksom emellan gångerna. Som sagt: jag slappnar av så mycket i känslan av sommar att jag glömmer bort att den kommer tas ifrån mig och bli höst. Och jag blir lika överraskad varje gång.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar