I natt vill jag hyperventilera, gråta, klösa och skrika. Knuten i magen är stor och stenhård, den vil inte hållas tillbaka. Googlar enkelbiljetter till Berlin och funderar på om livet vore stadigare då? Kommer inte fram till något, men förmodligen inte. Det gör ont att tänka framåt, men jag är livrädd att fastna här. Minuterna tickar långsamt och smärtsamt fort. Så där så man vill riva sig på fingrarna tills de blöder för att få ut åtminstone nån del av känslorna. Men jag har klippt naglarna. Klippt av min välbekanta väg till självbehärskning.
Istället ska jag sova nu och imorgon ska jag på kräftskiva. Det ska bli jävligt roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar