Arkiv

Sök

tisdag 15 maj 2012

AVE MARIA

Jag tittar igenom filmen från uppvisningen gång på gång. Den 4,24 minuter långa inspelningen med ett gäng tjejer i vita puffiga tyllkjolar och bodys med smala axelband, som dansar tillsammans med ett gäng småflickor som känns så många för att de är överallt. Håret uppsatt i en stram knut på huvudet och de vita tossorna på fötterna.

Det är en slags vibrerande stämning i hela idrottshallen. Ja, för även om det hade varit vackrare att dansa på en riktig scen är det i just en idrottshall vi befinner oss. Alla springer omkring och byter om hit och dit. Stressade och något nervösa människor som hetsade försöker planera hur de ska hinna med att byta om mellan sina olika nummer. En lång kö med föräldrar och syskon som långsamt fyller bänkraderna i läktarna. Mitt i allt detta kände jag mig förvånansvärt lugn. 

Ingen nervositet överhuvudtaget utan istället en känsla av hur roligt det skulle bli. Nummer 9. Ett nummer kvar till vårt. 10 är mitt turnummer. Vi tog varsin liten tjej i handen och när jazz/disco/street/whatever-numret som var innan vårt tog slut, ledde vi dem ut på golvet. Vi ställde oss på rätt plats och musiken satte igång. Jag tänkte nästan ingenting medan jag dansade. Men efteråt, när applåderna satte igång, då var jag himla nöjd. 

Nu saknar jag det. Redan. Och jag är jäkligt nöjd att jag beslutat mig för att fortsätta dansa även nästa termin. Även om det känns otroligt tungt att ta sig till dansen då och då, är det ändå värt den där kicken av glädje som jag hade i fredags. En liten fågel viskade även i mitt öra att nästa gång, då intar vi en större och mycket pampigare scen. 

Men mer om det i höst! Just nu vill jag bara tacka alla fina tjejer i gruppen för en härlig vår och vår lärare Valentina som står ut med oss varje onsdag. Jag lovar att stretcha åtminstone litegrann i sommar, hehe. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar