Arkiv

Sök

lördag 4 februari 2012

TORRA LÄPPAR, PANIC

Kommer ni ihåg att jag nämnde på jullovet att jag gått och blivit så sjukt nervig av mig?? Nämnde det bland annat HÄR och HÄR. Det har fortsatt och bara blivit värre och värre. Det är inte så att jag blir nervös av att exempelvis prata inför folk eller att prata med någon eller så. Det är mer en känsla inom mig, något som ofta kommer fram när jag är lite trött och speciellt när det finns någon sorts enerverande litet ljud någonstans. Fick t.ex flytta mig från vardagsrummet till köket alldeles nyss för att jag mådde så dåligt av att mamma bet på sin nagel och inte slutade när jag sa till henne. Började helt seriöst nästan gråta. 

Känner mig lite allmänt psykiskt instabil just nu. Går allt som oftast runt med en form av hjärtklappning och är lite smått skakis. Antar att det beror på att det är rätt mycket att göra i skolan och så. Att jag är stressad helt enkelt. Men det är en så sjukt läskig känsla, har aldrig varit med om något liknande förut. Har visserligen haft panikångestattacker då och då under hela min uppväxt och detta är ganska likt. Jag känner hur det börjar krypa innanför skinnet, hur tårarna bränner innanför ögonlocken och vet inte vart jag ska ta vägen.

I nästa stund mår jag prima och det känns som att livet rullar på som aldrig förr. Blir även rörd av allt och alla. Räcker med att jag tittar på en film jag känner igen mig i eller att jag får en komplimang så blir jag gråtmild. Kanske är någon form av lång och utdragen PMS eller så, vad vet jag, men förhoppningsvis tar det slut snart!

1 kommentar:

  1. Jag känner mig precis likadan, PMS jämt och ständigt. Alltid stressad och en liten klump i magen. Även om man glömmer bort den ibland.

    Att jag börjat gråta är Titanics fel, har aldrig under hela gråtit lika mycket som jag gjort månaderna efter att jag sett den filmen.

    SvaraRadera