Arkiv

Sök

torsdag 13 oktober 2011

**********

Man tassar på tå och försöker att inte störa. Man vet att det är så bräckligt och man vill inte göra något värre genom att vara i vägen. Allt blir värre av att vara i vägen, av att klirra med glas, tända lampor, skrika och klampa runt. Men i rädslan av att störa och göra illa gör jag mig själv illa. Livet är så bräckligt och jag har upplevt döden, alltför många gånger. Jag är inte rädd för den, har inte varit sedan 6 års ålder. Men jag vet hur den känns, den har tagit krampaktiga tag runt mitt hjärta och många av de tårar som runnit längs min kind har orsakats av den. Nu när vi fått positiva besked kändes det som att allt bara skulle bli bra igen. Men han ligger med sin sjukdom i köket och hostar, kräks och mår illa illa illa. Det blir bättre säger de, men när?!

För när jag tassar där på tå och försöker att inte störa, då glömmer jag själv bort att leva.

2 kommentarer:

  1. fint skrivet känns alldeles för fjuttigt att skriva om en text som fyllt mina ögon av tårar.
    Oerhört vackert med.

    SvaraRadera
  2. håller med ovanstående talare

    <3 !

    SvaraRadera